Detta med svindel.

image

Efter att ha tillbringat två veckor i en liten stuga på 1300 m höjd i de provencalska berget har jag kommit en bit på väg med min circle-of-friends filt. Att ägna sig åt virkning var enda sättet att överleva våra bilturer på vindlande små bergsvägar. Jag vet nu att en minibuss kan möta en lastbil på en kostig där ena sidan av vägen utgörs av en bergsvägg och den andra sidan bara inte finns, utan stupat rakt ner i avgrunden. Jag vet att det funkar – men jag klara inte av att titta på, utan virkar lugnt vidare. Tur att man inte lider av åksjuka också…

image

Även om jag har gjort en del rutor vid det här laget, så kan jag fortfarande kombinera ihop de färger som jag jobbar med i nya kombinationer. Mönstret är enkelt att memorera och kul att virka.
Nu har vi så smått börjat återresan tillbaka. Just nu befinner jag mig på plan mark i lavendelland och det blir inte så mycket virkat. Jag kan mer njuta av utsikten.

image

Men jag har en flygresa och en tågresa framför mig så det finns hopp om fler rutor innan jag är hemma i Villa Noor igen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: