Experimentverkstad

 

Filtningexperiment

Vid höstlovets blixtvisit hos mina föräldrar – då när barnen skulle vara hos mormor och morfar, och det kom ett bombhot i Göteborg emellan tågäventyret på egen hand – hann jag förutom att äta en god söndagsmiddag stoppa ner näsan i mammas otroliga garnlager. Hon är just nu inne på växtfärgning, och visade upp sina senaste infärgade garner i de mest fantastiska färger. Wow vad naturen är läcker, så många härliga färger…..

Att stoppa näsan i mamsens garnlager innebär att man inte går tomhänt därifrån. Jag fick med mig ett 4-trådigt ullgarn av okänt ursprung. Lite strävt att sticka med, och med en mycket karaktäristisk ulldoft. Min första tanke var att detta garn skulle vara alldeles utmärkt att filta, så jag satte igång att sticka vad som egentligen skulle bli en mössa till lilla E. Sticka provlappar är inget för mig, så jag gjorde ett första försök i fullskala. Resultatet efter tvätt i 90 grader blev en perfekt filtning, men en alldeles för stor hatt. Den är alldeles för stor för mig också.  Sista steget med att färga in mössan/hatten får nog vara. Nu duger den alldeles utmärkt till detektivmössa. Som tur är har jag mer garn, och numer har jag stickfastheten alldeles klar för mig, så nästa försök kanske kan bli lite mer lyckosamt, kan man hoppas!

Annonser

Önsketröjan färdig!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter en vecka med många jobbresor så är F:s önsketröja färdig. Beställningen löd en kort tröja med stor ringning i halsen. Tröjan är stickad i mjukaste superwashbehandlat ullgarn på stickor 3, Nagano från Gjestal ASA. Inte alltför tjock alltså, vilket passar den unga damen perfekt.

Tröjan är lite vidare nertill och nederkanten, som är stickad med en liten mosstickning, är rundad med förkortade varv på fram och bakstycket. Den nedhasade axeln gör att bak- och framstycke i stort sett är helt raka, bortsett från intagningarna vid de förkortade varven. Storleken är XS.

Nu är det bestämt - det är en snöflinga!!

I väntans tider

Vad gör man medan man väntar på garn....?

Jag har också köpt boken Stickat i ekologisk ull, och förtrollades av de vackra bilderna. Somligt ville man ju sticka direkt, så jag beställde genast ekoull. MEN – vad en vecka kan verka lång ibland….. Medan jag väntade på att garnet skulle dimpa ner i brevlådan, så kom jag på att jag kunde testa mönstret på långkoftan i ett annat garn som jag hade liggande i mina gömmor. Garnet är ett tunt bouclé garn i bomull och mohair, som jag kompletterade med ett enkelt brunt superwash garn. Eftersom garnet i sig har så mycket struktur, så tyckte jag att det passade bäst med en slätstickad variant och bara behålla den mosstickade kanten. Jag har inte riktigt bestämt mig för vas jag tycker om modellen. Kragen är underbar, men nederkanten ja – jag vet inte riktigt……

Fjäderlätta ekollon

Underbara acorns

För länge, länge sen (kanske 25 år sedan) fanns det en garnaffär i Göteborg som hette Lana G. De hade det mest underbara ullgarn i läckra färger och med egendesignade mönster som stack ut och faktiskt håller än idag. Tyvärr lades affären ner. Hon som hade affären ordnade en garageutförsäljning av sina garner och jag köpte på mig några kilo mohair-silke. Garnet är lite lagom ”mohairigt” – inte alls så lurvigt som vanliga mohairgarner, och totalt fjäderlätt. Jag började sticka lite försiktigt på Acorns-koftan från Twist collective trots att jag inte hade tillräckligt med garn i vikt. Mitt garn är sedan länge uppnystat från härvor. Jag har inga banderoller kvar, men jag trodde mig komma ihåg att garnet var ganska drygt. Nu när koftan är klar och jag förbrukat nästan ett hekto mindre garn än mönstret föreskrev, kan jag konstatera att jag kom ihåg rätt – garnet är dryyygt.

Jag har lärt mig en massa nytt, tex sticka efter engelska beskrivningar. Jag har stickat efter engelskt mönster tidigare nån gång, och jag tycker att mönsterna är väldigt pratiga. Mycket text för att beskriva varje liten detalj, men den amerikanska kulturen är ju så mycket mer verbal än den svenska så det hänger väl ihop. Själv tycker jag att det räcker med ett diagram – men så är jag en utpräglad bildmänniska. Långa texter tråkar ut mig.. Hade jag enbart stickat efter diagrammet på Acornströjan hade jag missat de förkortade varven. Himla smart sätt att forma en snygg halsringning! Nytt för mig. Precis som att lägga upp med en virkat luftmaskekedja eller att maska av med nål. Kul när man lär sig nytt!!

Väldigt högt upp på min önskelista står en kamera – en sån som man kan ta bilder med….. Men i den dunkla suddiga bilden kan man kanske urskilja ett eller annat ekollon. Knapparna är från mitt besök i butik Bolla, jag måste nog försöka ta mig till Göteborg igen. Mitt miniknappförråd börjar sina.

Avslutad sytrådsstickning

Daina Mittens

Färdig!!!

Otroligt nog lyckades jag ställa om från megastora stickor (nr 6) i Best Friends Forever stickningen till Daina Mittens stickningens 2,5:or. Mönstret är otroligt kul att sticka, så omställningen var inte så svår. Jag är lite speciellt svag för gamla traditionella mönster, gärna i nytappning. Just det sista kan ju vara svårt att få till i ett par vantar. Garnet är en blandning av nytt och gammalt. Det vita och röda garnet är Gästrike från Järbo garn, en härligt mjuk och skön kvalitet. Det röda garnet har jag färgat in själv med KoolAid. Det grå garnet hittade jag i mina gamla garngömmor, ett lite strävare Bergågarn. Vantarna är stickade i dubbelt garn.

Nu väntar man bara på fimbulvintern, så att man får användning av sina varma, goa vantar!

Best Friends Forever Mittens

Best Friends forever....

En gång för länge sen möttes två små flickor på dagis. Från första mötet har de varit oskiljaktiga. De känner varandra utan och innan. När det skulle lekas charader på dagis var alla andra chanslösa, eftersom de bara behövde titta på varandra för att veta vad den andra skulle föreställa. Hela lågstadiet har de gått i olika skolor, utan att tappa den tighta kontakten. Nu när de börjat musikklass går de äntligen i tillsammans. Samma skola – samma klass. När F kom och lade huvudet på sned och ville att jag skulle sticka något i present till M föddes idén på bästisvantar. BFF – Best Friends Forever….

Kurbits för hela slanten

Själva vanten är stickad i mjukt Lovikka garn. Det broderade mönstret kurbitsinspirerat, broderat med tvåtrådigt ullgarn.

Egentligen borde man väl sticka två par, så att tjejerna har var sitt par, men F har precis börjat sticka egna vantar, så det reder sig nog.

Stort GRATTIS på födelsedagen M!!

Tidernas UFO far till väders

Ett UFO far till väders

En gång i tiden var Noor en flitig stickerska. Senast det begav sig på allvar var väl i den förra stickboomen under 80-90-talet. Hela min garderob svämmade över av mohairtröjor i alla de former. Men så kom barnen och mitt intresse för mohairtröjor avtog. Dessutom verkade tiden inte räcka till för att sticka när barnen var små. Men vid en utflykt till Östergötlands Ullspinneri någon gång sent 90-tal så kunde jag ändå inte motstå att köpa material till en  mönsterstickad tröja. Glad i hågen satte jag igång och stickade det underbara mönstret i Visjö-garn.  Men tiden….. den fanns ju inte!! Efter 10 cm så försvann stickningen långt in i nån garderob.

Men så en dag i somras kom sticklusten tillbaka. Jag började rota i garderoben och hittade den påbörjade tröjan igen. Modellen som jag börjat på kändes väldigt 90-tal och inte alls vad jag villa ha nu, dessutom hade jag lånat garn till en barntröja, så garnet jag hade skulle inte räcka till den ursprungliga tröjan. Jag gjorde om modellen till en kortare modell, med isydd ärm. Det kändes betydligt mer modernt!!

Knapparna i pärlemor är från farbror Henrys knapplager som butik Bolla säljer.

Numera ett FO

Nu stickas det för fullt i Noors soffhörn igen, precis som förr. Dessutom har min stickiver smittat av sig på barnen. Igår hade jag tre stickande barn runt mig på verandan som djupt koncentrerade gav sig i kast med sina första lovikkavantar. Jag som tyckt att Norrköping varit sån stick- och garnöken. Inte ens ett stickkafé har vi – men så plötsligt hade jag stickkafé hemma!!